Du är bokstäver

Ibland tänker jag att allt jag skriver handlar om dig. Men jag skriver inte längre.

Jag andas dig genom varje bokstav. Varje mening bär ditt namn. Inget behöver skrivas.

Jag skriver inte om dig, jag skriver med dig.

Ekot av din röst, skuggan av ditt leende, regnet som faller där du en gång gått.

För att komma närmare, att röra vid det som inte kan röras. Att du ska höra det som aldrig får sägas, högt.

Ibland undrar jag om du vet att varje rad bär dig. Att du är mitt språk.

När du läser, läs långsamt. Jag gömmer mig i stavelserna, för att finnas med dig bland bokstäverna. Du förblir här.