En ny liberalism? — intervju med Hanna Deák

Idéliberalerna: Du är vice ordförande för LUF Uppsala och har på twitter själv titulerat dig som distriktets vänsterextrema falang. Är LUF din självklara hemvist?

Hanna: Ja, LUF är ett fantastiskt förbund där en stor bredd liberala åsikter ryms och där det viktigaste är argumenten bakom. Jag känner mig hemma här.

Såklart ska man alltid ha ett omprövande förhållningssätt till politik och inte ta sina ståndpunkter som självklara. Jag för konstant debatt med mig själv och trots att uttrycket vänsterextrem falang mest skämtsamt anspelar på hur andra uppfattar mig så händer det ibland att jag känner mig alienerad inför åsikter andra liberaler landat i. Då kan jag drabbas av svindel och bara: är det jag som tappat det, har jag missuppfattat allt, är jag egentligen typ socialist? Men jag återfår alltid fattningen och landar i att jag inte kan låta andras tolkningar av ideologin jag tror på definiera mig.

Idéliberalerna: Har Liberalerna något att lära av sitt ungdomsförbund?

Hanna: Klart de har! Vi är modiga, pålästa och ideologiska.

De bör lära av LUF och våga ta ställning i viktiga frågor, även om det verkar kontroversiellt.

Ett exempel är att Liberalerna i grunden vill bedriva en skademinimerande narkotikapolitik som fokuserar på vård och inte straff men man vågar ändå inte ta ställning för avkriminalisering av eget bruk, något som skulle kunna rädda många liv.

Ett annat är att driva på för att långsiktigt helt fasa ut ränteavdragen trots att det kanske inte är jättepopulärt hos den belånade medelklassen man subventionerar.

Skulle också uppskatta ifall de ville vara liberala på riktigt och släppa paternalismen som varken hör hemma i en vänster- eller högerliberalism. Avskaffa systembolaget! Sverige är redo för gårdsförsäljning på vingårdar, starköl på Ica och naturvinsbutiker,

Idéliberalerna: Kan partiet bli bättre på att engagera och kultivera idéutveckling, i så fall hur?

Hanna: Jag uppfattar redan Liberalerna och dess medlemmar som idédrivna och duktiga på att ta fram ny politik. Men om man för tillfället läser vår medlemstidning Nu är det väldigt många artiklar om regeringsfrågan och taktiserande. Jag förstår intresset och känner själv starkt för frågan men vi har ett problem om det får ta större plats än politik och ideologi.

För att mer kultivera idéutveckling tror jag det också är viktigt att bredda vad man läser, vilka man lyssnar till och tar in som exempelvis talare på konferenser. Det finns många intressanta nationalekonomer som utmanar gamla nationalekonomiska sanningar. Det är lätt, vilket jag också märkt från LUF, att alltid bjuda in samma personer från exempelvis Svenskt Näringsliv-sfären. Det gör den liberala idédebatten ensidig.

En annan viktig grej för ett sprakande idéarbete är att positionen som anti-socialdemokraterna inte kan föregå idéerna. Trots att vi nu haft ett blocköverskridande samarbete känns det fortfarande som det är viktigare att hitta en konfliktlinje med dem än att låta vår socialliberalism leda vägen. Vi bör bråka om vem som har vassast policy, inte om fundamenten för vår välfärdsstat.

Idéliberalerna: Under hösten har du skrivit två artiklar som både beskriver hur svensk liberalism landat i en felaktig bild av vad jämlikhet och vad socialliberalism egentligen är. När du har gjort det så har du också hänvisat till filosofer som Rawls och Kymickla. Bland annat skriver du i Liberal Debatt att

Kanske är det den socialdemokratiska hegemonin som har fått liberaler att se varje förslag för ökad ekonomisk jämlikhet som ett första steg mot löntagarfonder, eller alla Timbrosponsrade exemplar av Anarki stat och utopi som gjort att svenska liberaler har tappat sitt ideologiska fotfäste.

Saknar den svenska liberalismen inhemska filosofer med svensk kontext och är det en bidragande orsak till varför liberalers reaktioner på jämlikhetskommissionens rapport inte var “särskilt imponerande”?

Hanna: Sverige har många briljanta filosofer men jag tror problemet är att de inte hörs så mycket i samhällsdebatten. Jag upplever istället att personer med rättviseuppfattningar som snarare drar åt det libertarianska hållet ofta får representera den liberala rösten. Det skulle aldrig ske i USA där en större klyvning skett och libertarianer knappast skulle säga att de var liberaler.

Jag tror definitivt debatten hade mått bra av om någon politisk filosof med avstamp i den egalitära liberalismen släppte en maffig samtidskommenterande bok. Snälla, jag ber er! Dock tycker jag att det börjar förändras lite. Jesper Ahlin Marceta skrev ett underbart kapitel i boken Feminism: en antologi och Elsa Kugelberg skriver ljuvligt radikalt i DN.

Idéliberalerna: Hur kan Liberalerna anamma den jämlikhetstanke som du efterfrågar, kan du peka ut specifika reformer som du skulle vilja att partiet förde fram eller gick till val på 2022?

Hanna: Den viktigaste förutsättningen för ett jämlikt samhälle är en bra och jämlik skola och därför har skolan alltid varit extremt viktig för Liberalerna.

Jag är sjukt besviken på partiet då man inte verkar ta dagens problem på allvar utan istället väjer undan för de allra viktigaste reformerna som skulle kunna göra mest för att bryta segregationen och stärka likvärdigheten.

Jag tycker man bör gå till val på att införa lottning vid platsbrist till grundskolor och att förändra ersättningen så att kommunala skolor bättre kompenseras för sitt större ansvar att erbjuda alla barn en skola.

Att vi har konkurrenskraftiga kommunala skolor tror jag är jätteviktigt för att den generella nivån i systemet hålls hög. Att inte ens rösta för offentlighetsprincip för friskolor är anmärkningsvärt och får det att framstå som att det viktigaste är att inte stöta sig med friskolekoncernerna.

På det ekonomiska området tycker jag man måste börja med att erkänna jämlikhetens värde, även den ekonomiska.

Vi pratar mycket om att möjligheterna att forma sitt liv och lyfter därför skolan. Det är super men möjligheten till autonomi och frihet kan inte begränsas till första delen av livet. Det är värden som är lika viktiga även om man är 50 år och blivit sjuk eller förlorat jobbet. Vi får inte glömma att många engagerade sig i Liberalerna tack vare LSS, vi kan bli den rösten för fler.

Jag tror på marknadsekonomin och välståndsskapande företag men jag upplever att balansen i vårt fokus blivit skev, Sverige har ett av världens bästa företagsklimat. Vi borde fokusera mer på att stärka grupperna som har det svårast ekonomiskt och komma ihåg att föräldrars utfall också bestämmer deras barns möjligheter.

Rent konkret handlar det om att stärka socialförsäkringarna och att en politik för fler jobb inte kan utgå från lägre löner. I en framtida skattereform ska vi absolut stötta sänkt skatt på arbete men också inte vara främmande inför höjd skatt på kapital, fastigheter och förmögenheter.

Idéliberalerna: Vilka utmaningar ser du politiskt för Liberalerna ur ett ideologiskt perspektiv?

Hanna: Det går inte att komma ifrån att vi är splittrade, också ideologiskt. För att få förtroende behöver man ha en sammanhängande berättelse om vad vi vill och tror på. Det har vi inte idag.