Om korvstoppning och kompetensutveckling på företag

Jag har vid flera tillfällen stigit ut ur en tentasal och i samma ögonblick som dörren smällt igen bakom mig kittlats av vinddraget när hälften av kunskapen flugit ut genom öronen, och känt den andra halvan förpassas till min hjärnas glömda kattvindar.

Andra gånger har jag lärt mig precis allting, och haft nytta av kunskapen direkt.

Under universitetstiden trodde jag att det här var ett akademiskt fenomen. Att man fick ta sina hundår av korvstoppning för att sen börja lära sig hur man verkligen gjorde på riktigt ute i arbetslivet. Det har tyvärr inte alltid varit sant. Korvstoppning är en populär aktivitet har det visat sig.

Photo by Joanna Kosinska on Unsplash

Det finns bra och dåliga sätt att lära ut kunskap, tyvärr är de dåliga överväldigande vanligast. Liksom inom den akademiska världen är det oftast inte någon pedagog som ska lära ut, utan en person som helst vill göra någonting helt annat men som på grund av regler och chefer sätts på att skapa olika typer av internutbildningar.

De dåliga kurserna är oftast uppbyggda av information, information, information och så ett test i slutet. Den här typen av kurser kallar jag kort och gott för korvstopparkurser.

[embed]11 sekunder korvstoppning på drottningholm

När jag tragglar mig igenom en korvstapparkurs dör jag lite inombords. De kan ha spännande namn som Kreditpolicy, Säkerhetsutbildning eller vara roll-specifika som Försäljningsutbildning. Jag känner hur hjärncellerna liksom motivationen begår harakiri och rinner ur mig. Det är kanske därför jag som någon slags Trojans häst nästlat mig in i kompetensbranschen och börjat förändra inifrån.

Vad är kompetens(utveckling)

För mig är kompetensutveckling allt som behövs för att det ska bli en förändring på riktigt. Tillgången till kunskap är bara en del av helheten.

Tenniskunskap 🎾

Om någon ska bli grym på tennis räcker det inte med teori. Trots att kunskapen om de perfekta slagen finns lagrade i hjärnan så blir det ingen Wimbledon-pokal utan färdigheten att faktiskt slå bollen dit den ska.

För att öva upp färdigheter behöver vi också övning och coachning.

Förändring 🤔

Om kompetensutvecklingen syftar till att förändra ett beteende som berör mer än en person, då kommer det att behövas någon form av förändringsarbete. Om du vill att alla ska med på tåget behöver du skapa en rörelse.

[embed]Hur du skapar en rörelse på 3 minuter.

Chefer måste kunna leda en förändring och de behöver släppa en del av kontrollen. Det är läskigt, det är tryggare att göra som man alltid har gjort.

Om inte alla strävar åt samma håll finns det risk att det antingen blir pannkaka eller ingenting alls av hela satsningen. Pannkakor lägger sig som en degklump i magen, kallas för sunk-cost och gör att företag inte vågar satsa på kompetensutveckling igen. 🥞

Vad jag har lärt mig

Efter att ha jobbat med kompetensutveckling åt stora företag som Bonnier och Mittmedia med tusentals anställda och små med bara en handfull har jag kommit till en del insikter.

Dels kring hur hela förändringsarbetet ska gå till, med chefer, kultur och hela konkarongen. Men jag tänkte fokusera på byggandet av kurser i det här inlägget.

Vad vill du förändra?

Vad är syftet med utbildningen? Att alla ska ha fått informationen är inget tillräckligt tydligt syfte. Om du måste välja ut ett mätetal du redan jobbar med, vilket vill du ändra på? Är det till exempel att öka försäljningen av en viss produkt, minska antalet arbetsplatsolyckor eller få nöjdare slutkunder?

Det är något du behöver fundera länge och väl kring.

Vad behöver de göra? 🤷

I steg två (och här börjar det skilja sig från traditionellt kursbyggande) gäller det att ta reda på alla saker deltagarna måste göra för att nå målet. Om syftet var ökad försäljning kanske de behöver göra bättre behovsanalyser med kunden genom att ställa rätt frågor.

Det betyder samtidigt att kursdeltagarna inte behöver läsa om sådant som inte hjälper dem att komma närmare målet. En korvstoppningskurs hade garanterat innehållit ett långt kapitel om försäljningens historia från 1800-talet och framåt. Men eftersom det inte hjälper säljaren framåt i vardagen är det bäst att skppa den typen av information (kill your darlings).

Varför gör de inte så redan idag?

I nästa steg får man titta på på varje sak de anställda ska göra och ta reda på varför de inte redan gör det. Är det bristen på kunskap som gjort att man inte gör bättre behovsanalyser, eller är det kanske brist på motivation, företagskulturen eller avsaknaden av verktyg?

Att trycka medarbetar genom kurser är inte svaret på allt. Om problemet sitter i kulturen är det oftast i chefsleden det behöver förändras. IT-systemen är en annan klassisk antagonist i dramat. (Jag är utbildad interaktionsdesigner så det är en arbetsskada att alltid se designproblem i IT-system).

Hur kan de träna på det? 💪

Beroende på anledningen till beteendet går det sen att skapa rätt åtgärder och för rätt personer. Om det är kunskap eller färdigheter som saknas är e-learning ett utmärkt verktyg.

Den som driver kompetensutvecklingen får undersöka på vilket sätt de anställda skulle kunna öva på det beteende de behöver lära sig. Det kan handla om kunskapsfrågor, exempel och scenarios som konstrueras för att deltagarna ska kunna öva och komma närmare målet.

För att bygga vidare på exemplet med säljare kan simulerade kunddialoger vara oändligt mycket mer värdefulla än all textmassa i Dale Carnegies och Kotlers alla böcker tillsammans.

Då kan du som säljare klicka dig fram genom ett samtal och öva på riktigt (fast ändå på låtsas). Det bygger naturligtvis på att den som skapar kursen tar hjälp av riktiga säljare och riktiga kunder för att skapa något som känns äkta och trovärdigt.

[embed]Här är en variant som jag kör.

Vad behöver de veta för att kunna träna?

Det sista steget blir att ta fram den information som behövs för att kunna klara av övningarna. Vi vill inte kasta ut deltagarna i för djupt vatten direkt. Till skillnad från korvstopparkursen är informationen det sista steget (och minsta) som jobbas fram istället för det första (och största).

I det här fallet behövs det knappt någon information alls. Du kan i en trygg miljö kasta dig in i en dialog med en kund och testa själv vad som händer. Svarar du fel får du kanske gå tillbaka ett steg eller börja om.

Sammanfattning

Det här kan låta mastigt, och det är ett hysat ambitiöst sätt att bygga kurser. Mer tidskrävande än att bara ösa ur sig information. I gengäld innehåller kurserna inget onödigt och ser till att hela tiden hjälpa deltagarna närmare målet.

Mycket interaktion håller engagemanget uppe.

Ingen kunskap kommer att flyga ut ur öronen och ingen försvinner ner i glömska. Deltagarna lär sig genom att göra själva.

Det gör att kurserna blir otroligt relevanta, uppskattade och leder till förändring.

Frågor på det? Bara att höra av sig. Jag pratar gärna mer om kompetensutveckling, eller varför inte marknadsföring och teknik.

[embed]